Kopparberg
Kopparberg är en tätort i Västmanland samt centralort i Ljusnarsbergs kommun i Örebro län. Till tätorten räknas även det intilliggande Bångbro. Orten är belägen vid riksväg 63.
Namnet Kopparberg kommer av att trakten bosattes i anslutning till kopparfyndigheter som Mårten Finne från Löa fann år 1624. Området kallades då Lindesås finnmark, och senare uppkallades området efter sjön Ljusnaren och berget, Ljusnarsberg. Namnen Nya Kopparberget med en anspelning på Stora Kopparberget i Falun förekommer även från 1634 på gruvan, och socknen, berget och gruvan har därefter omväxlande kallats Ljusnarsberg eller Nya Kopparberg ända in på 1940-talet.
Då järnvägsstationen anlades här 1872 fick den namnet Kopparberg, och ett stationssamhälle växte fram här. Det kallades lokalt vanligen bara "Bruket". Då samhället 1887 blev municipalsamhälle fick det namnet Nya Kopparberg men då det 1908 blev köping fick det i stället namnet Kopparberg. Den kom sedan den sammanslagits med Ljusnarsbergs landsförsamling att heta Ljusnarsbergs köping.
Kopparberg är ett före detta gruvsamhälle. Den sista gruvan, Ljusnarsbergs gruva (sulfidmalm), lades ned 1975 av den dåvarande ägaren Boliden. Gruvan ligger i norra kanten av Kopparberg (i dagligt tal benämnt "Gruvbacken") och kvar från driften står en flyttbar så kallad "gruvcirkus". Ett minne från gruvtiden är bergmästarbostället Stora gården, som ligger centralt i Kopparberg. Den är idag ett byggnadsminne. Ett annat stort gruvområde i centrala Kopparberg är Kaveltorp där det bedrevs gruvdrift mellan 1640 och 1950-talet (samt återstart 1966 med nedläggning 1971).
I den närliggande bruksorten Bångbro fanns tidigare ett järnverk med kallvalsverk, vilket nedlades 1987.
Namnet Kopparberg kommer av att trakten bosattes i anslutning till kopparfyndigheter som Mårten Finne från Löa fann år 1624. Området kallades då Lindesås finnmark, och senare uppkallades området efter sjön Ljusnaren och berget, Ljusnarsberg. Namnen Nya Kopparberget med en anspelning på Stora Kopparberget i Falun förekommer även från 1634 på gruvan, och socknen, berget och gruvan har därefter omväxlande kallats Ljusnarsberg eller Nya Kopparberg ända in på 1940-talet.
Då järnvägsstationen anlades här 1872 fick den namnet Kopparberg, och ett stationssamhälle växte fram här. Det kallades lokalt vanligen bara "Bruket". Då samhället 1887 blev municipalsamhälle fick det namnet Nya Kopparberg men då det 1908 blev köping fick det i stället namnet Kopparberg. Den kom sedan den sammanslagits med Ljusnarsbergs landsförsamling att heta Ljusnarsbergs köping.
Kopparberg är ett före detta gruvsamhälle. Den sista gruvan, Ljusnarsbergs gruva (sulfidmalm), lades ned 1975 av den dåvarande ägaren Boliden. Gruvan ligger i norra kanten av Kopparberg (i dagligt tal benämnt "Gruvbacken") och kvar från driften står en flyttbar så kallad "gruvcirkus". Ett minne från gruvtiden är bergmästarbostället Stora gården, som ligger centralt i Kopparberg. Den är idag ett byggnadsminne. Ett annat stort gruvområde i centrala Kopparberg är Kaveltorp där det bedrevs gruvdrift mellan 1640 och 1950-talet (samt återstart 1966 med nedläggning 1971).
I den närliggande bruksorten Bångbro fanns tidigare ett järnverk med kallvalsverk, vilket nedlades 1987.
Karta - Kopparberg
Karta
Land - Sverige
Valuta / Language
ISO | Valuta | Symbol | Värdesiffra |
---|---|---|---|
SEK | Svensk krona (Swedish krona) | kr | 2 |
ISO | Language |
---|---|
FI | Finska (Finnish language) |
SE | Nordsamiska (Northern Sami) |
SV | Svenska (Swedish language) |